Att vara en fighter
Om en vecka drar jag iväg till Fight Camp!
Ett av europas största HEMA-event. Fyra dagar av träning, tävlingar och massa trevliga människor från hela världen.
Dagarna innan jag åker kommer jag delta i uppvisningar på Göteborgs kulturkalas, där vi från GHFS visar upp vad vi håller på med.
Dagen efter att jag är hemkommen drar träningen på Gladius MMA igång igen, och strax därefter träningen på GHFS.
Nu är det minsann slut på sommarlovet!
Men det har vart skönt med uppehåll ändå.
Jag har fått tid att fundera på mina mål och syftet med min träning.
Jag brinner verkligen för kampsport! Älskar såväl att titta på allt från Proffs-MMA till amatör-EM i Juijutsu, till att träna själv. Men mitt problem har alltid vart att jag saknar tävlingsinstinkt.
Detta finns det flera själ till, men det främsta är att jag inte känner nått behov av att visa att jag är bättre än någon annan. Jag är dessutom alldeles för snäll för att skada folk utan anledning.
I sig inget karaktärsdrag jag är ledsen över, snarare tvärt om, men om man ser tävlingar som ett sätt att mäta hur långt man kommit i sin träning så är det väldigt tråkigt att inte kunna göra bra ifrån sig på tävlingar.
Jag fick otroligt stor hjälp i mina funderingar av senaste numret av Fighter Magazine. Numret har flera bra artiklar berörande just den psykologiska delen av tävling, och behandlar allt från självsäkerhetsproblem till kamplust.
Det har hjälpt mig med att komma fram till just vad jag tycker, och hur jag fungerar.
För länge sen frågade Tim mig, vad jag ansåg avgjorde för att man kunde kalla någon för en fighter.
Mitt svar var då att det nog är ett väldigt individuellt begrepp, men att jag ansåg att någon som aktivt tävlar inom en kampkonst, vare sig det är beväpnad eller obeväpnad, som självförsvar eller just för tävling, kan anses vara en fighter.
Men nog kan man vara en fighter utan att slåss.
En riktig fighter är en som ger allt för att skydda dom den älskar, dom som betyder nått!
I slutändan är det det som räknas.
/Mikael
Ett av europas största HEMA-event. Fyra dagar av träning, tävlingar och massa trevliga människor från hela världen.
Dagarna innan jag åker kommer jag delta i uppvisningar på Göteborgs kulturkalas, där vi från GHFS visar upp vad vi håller på med.
Dagen efter att jag är hemkommen drar träningen på Gladius MMA igång igen, och strax därefter träningen på GHFS.
Nu är det minsann slut på sommarlovet!
Men det har vart skönt med uppehåll ändå.
Jag har fått tid att fundera på mina mål och syftet med min träning.
Jag brinner verkligen för kampsport! Älskar såväl att titta på allt från Proffs-MMA till amatör-EM i Juijutsu, till att träna själv. Men mitt problem har alltid vart att jag saknar tävlingsinstinkt.
Detta finns det flera själ till, men det främsta är att jag inte känner nått behov av att visa att jag är bättre än någon annan. Jag är dessutom alldeles för snäll för att skada folk utan anledning.
I sig inget karaktärsdrag jag är ledsen över, snarare tvärt om, men om man ser tävlingar som ett sätt att mäta hur långt man kommit i sin träning så är det väldigt tråkigt att inte kunna göra bra ifrån sig på tävlingar.
Jag fick otroligt stor hjälp i mina funderingar av senaste numret av Fighter Magazine. Numret har flera bra artiklar berörande just den psykologiska delen av tävling, och behandlar allt från självsäkerhetsproblem till kamplust.
Det har hjälpt mig med att komma fram till just vad jag tycker, och hur jag fungerar.
För länge sen frågade Tim mig, vad jag ansåg avgjorde för att man kunde kalla någon för en fighter.
Mitt svar var då att det nog är ett väldigt individuellt begrepp, men att jag ansåg att någon som aktivt tävlar inom en kampkonst, vare sig det är beväpnad eller obeväpnad, som självförsvar eller just för tävling, kan anses vara en fighter.
Men nog kan man vara en fighter utan att slåss.
En riktig fighter är en som ger allt för att skydda dom den älskar, dom som betyder nått!
I slutändan är det det som räknas.
/Mikael
Ett par nya videos
Ja, nu har jag äntligen uppdaterat mitt youtube-konto, och det känns som att det var på tiden!
Visst, det är alltid kul att kunna kolla på videos från tävlingar, men alla vet ju att tävling och träning inte håller samma mått!
Man är mycket försiktigare på tävling, man spelar mycket säkrare, tar inga risker, kör på vad man kan...
Och detta resulterar i att det kanske inte alltid är så jättekul att titta på. Det ser inte alltid så jättefräckt ut.
Så nu har jag lagt upp ett par videos från i år, nån gång i februari, från ett par sparringmatcher vi hade.
Mycket roligare att kolla på. Mycket finare tekniker, lite mer chansningar, lite mer "action."
Vill du kolla på de videos jag lagt upp, kan du följa länken här, eller klicka på länken i menyn till vänster.
In other news, så börjar jag kunna använda höger arm utan att ha ont i armbågen nu, känns jävla gött!
/Mikael
Visst, det är alltid kul att kunna kolla på videos från tävlingar, men alla vet ju att tävling och träning inte håller samma mått!
Man är mycket försiktigare på tävling, man spelar mycket säkrare, tar inga risker, kör på vad man kan...
Och detta resulterar i att det kanske inte alltid är så jättekul att titta på. Det ser inte alltid så jättefräckt ut.
Så nu har jag lagt upp ett par videos från i år, nån gång i februari, från ett par sparringmatcher vi hade.
Mycket roligare att kolla på. Mycket finare tekniker, lite mer chansningar, lite mer "action."
Vill du kolla på de videos jag lagt upp, kan du följa länken här, eller klicka på länken i menyn till vänster.
In other news, så börjar jag kunna använda höger arm utan att ha ont i armbågen nu, känns jävla gött!
/Mikael
Slutet på en era... Eller?
Innan jag gav mig av i måndags, fick jag en något ledsam nyhet.
Men jag har under resan runt i Skåne haft gott om tid att fundera och reflektera över vad som hänt...
Och ja, visst kan man se skillnad på denna Fedor, och den som så skoningslöst körde över Minotauro för sju år sedan.
För det första så har Fedor aldrig slutat att utvecklas! Detta syns bäst på hans boxning, speciellt i hans senaste två MMA-matcher, men också väldigt tydligt för oss som har följt hans karriär i världsmästerskapet, och det Ryska mästerskapet i Combat Sambo. Fedor för sju år sedan hade aldrig kunnat sätta Werdum på rumpan med sin första slagserie, inte heller kunnat knocka Arlovski med ett slag, och hade kanske inte klarat sig alls mot Brett Rogers.
Och trotts att Fedor, som Tim så fint beskriver honom, ser ut som "en avdankad busschaufför från Ryssland," så har han varit en av de mest explosiva fighters som någonsin skådats! Det var mycket tack vare detta som han kom ur alla Minotauro's omoplatas och triangelförsök osv.
Och kanske är det här vi ser den mer oroväckande utvecklingen... Börjar Fedor kanske bli gammal? Eller har han ändrat upplägget på sin träning, den som alltid gett så bra resultat? Var det för att han hade rakat bort det lilla hår han brukar ha? Jag vet inte...
Men vad jag vet, är att Fedor kommer komma tillbaka, och han kommer komma tillbaka starkare, och bättre! Det har han alltid gjort.
Det finns de som säger, att Fedor skulle förstöras av en förlust, alltså en riktig förlust, inte hans ful-förlust mot Tsuyoshi Kohsaka. Men vi som följt Fedors karriär, hela karriär, vet att han redan har förlorat, och vi vet att han kan förlora! Han vinner ödmjukt, och han förlorar ödmjukt, och han utvecklas.
Oavsett om Fedor inte skulle vinna en match igen, någonsin, kommer han alltid att förbli min, och många andras, idol!
Han visar att man inte behöver vara ett svin, för att kunna slåss!
Han visar att man inte alls behöver vara "rippad" för att kunna slåss, utan snarare att detta är en nackdel!
(Men det vet de flesta redan om, eller iaf de som vet vad de snackar om)
Han visar och försäkrar dessutom att Sambon har, och alltid kommer att ha, en välförtjänt plats inom den moderna MMAn, och hjälper tillsammans med fighters som Megumi Fujii till att fastställa både Sambons och Rysslands platts på världskartan!
Hur som helst, så är det passande att världens främste utövare av Combat Sambo, fastnar i den där "meningslösa" och "oanvändbara" triangeln, som de så förbenat hållt sig borta från att träna i alla dessa år... Jävla ryssar!
Good fight, good night!
//Mikael
Men jag har under resan runt i Skåne haft gott om tid att fundera och reflektera över vad som hänt...
Och ja, visst kan man se skillnad på denna Fedor, och den som så skoningslöst körde över Minotauro för sju år sedan.
För det första så har Fedor aldrig slutat att utvecklas! Detta syns bäst på hans boxning, speciellt i hans senaste två MMA-matcher, men också väldigt tydligt för oss som har följt hans karriär i världsmästerskapet, och det Ryska mästerskapet i Combat Sambo. Fedor för sju år sedan hade aldrig kunnat sätta Werdum på rumpan med sin första slagserie, inte heller kunnat knocka Arlovski med ett slag, och hade kanske inte klarat sig alls mot Brett Rogers.
Och trotts att Fedor, som Tim så fint beskriver honom, ser ut som "en avdankad busschaufför från Ryssland," så har han varit en av de mest explosiva fighters som någonsin skådats! Det var mycket tack vare detta som han kom ur alla Minotauro's omoplatas och triangelförsök osv.
Och kanske är det här vi ser den mer oroväckande utvecklingen... Börjar Fedor kanske bli gammal? Eller har han ändrat upplägget på sin träning, den som alltid gett så bra resultat? Var det för att han hade rakat bort det lilla hår han brukar ha? Jag vet inte...
Men vad jag vet, är att Fedor kommer komma tillbaka, och han kommer komma tillbaka starkare, och bättre! Det har han alltid gjort.
Det finns de som säger, att Fedor skulle förstöras av en förlust, alltså en riktig förlust, inte hans ful-förlust mot Tsuyoshi Kohsaka. Men vi som följt Fedors karriär, hela karriär, vet att han redan har förlorat, och vi vet att han kan förlora! Han vinner ödmjukt, och han förlorar ödmjukt, och han utvecklas.
Oavsett om Fedor inte skulle vinna en match igen, någonsin, kommer han alltid att förbli min, och många andras, idol!
Han visar att man inte behöver vara ett svin, för att kunna slåss!
Han visar att man inte alls behöver vara "rippad" för att kunna slåss, utan snarare att detta är en nackdel!
(Men det vet de flesta redan om, eller iaf de som vet vad de snackar om)
Han visar och försäkrar dessutom att Sambon har, och alltid kommer att ha, en välförtjänt plats inom den moderna MMAn, och hjälper tillsammans med fighters som Megumi Fujii till att fastställa både Sambons och Rysslands platts på världskartan!
Hur som helst, så är det passande att världens främste utövare av Combat Sambo, fastnar i den där "meningslösa" och "oanvändbara" triangeln, som de så förbenat hållt sig borta från att träna i alla dessa år... Jävla ryssar!
Good fight, good night!
//Mikael
