Zaytsev

Om en vecka drar jag iväg till Fight Camp!
Ett av europas största HEMA-event. Fyra dagar av träning, tävlingar och massa trevliga människor från hela världen.
Dagarna innan jag åker kommer jag delta i uppvisningar på Göteborgs kulturkalas, där vi från GHFS visar upp vad vi håller på med.
Dagen efter att jag är hemkommen drar träningen på Gladius MMA igång igen, och strax därefter träningen på GHFS.
Nu är det minsann slut på sommarlovet!

Men det har vart skönt med uppehåll ändå.
Jag har fått tid att fundera på mina mål och syftet med min träning.
Jag brinner verkligen för kampsport! Älskar såväl att titta på allt från Proffs-MMA till amatör-EM i Juijutsu, till att träna själv. Men mitt problem har alltid vart att jag saknar tävlingsinstinkt.

Detta finns det flera själ till, men det främsta är att jag inte känner nått behov av att visa att jag är bättre än någon annan. Jag är dessutom alldeles för snäll för att skada folk utan anledning.
I sig inget karaktärsdrag jag är ledsen över, snarare tvärt om, men om man ser tävlingar som ett sätt att mäta hur långt man kommit i sin träning så är det väldigt tråkigt att inte kunna göra bra ifrån sig på tävlingar.

Jag fick otroligt stor hjälp i mina funderingar av senaste numret av Fighter Magazine. Numret har flera bra artiklar berörande just den psykologiska delen av tävling, och behandlar allt från självsäkerhetsproblem till kamplust.
Det har hjälpt mig med att komma fram till just vad jag tycker, och hur jag fungerar.

För länge sen frågade Tim mig, vad jag ansåg avgjorde för att man kunde kalla någon för en fighter.
Mitt svar var då att det nog är ett väldigt individuellt begrepp, men att jag ansåg att någon som aktivt tävlar inom en kampkonst, vare sig det är beväpnad eller obeväpnad, som självförsvar eller just för tävling, kan anses vara en fighter.

Men nog kan man vara en fighter utan att slåss.
En riktig fighter är en som ger allt för att skydda dom den älskar, dom som betyder nått!
I slutändan är det det som räknas.

/Mikael